ArvebroMörck

allehanda åsikter om utbildningspolitik, familjepolitik, feminism, liberalism, sociallism, snällism och annat som kan vara värt att tycka om. Det finns de som känner oss och menar att vi är ganska lika och för att facilitera sammanblandning tycker vi att det är enklare att skapa en gemensam blogg istället för två olika

Share

Monday, August 27, 2007

Framtiden går aldrig att sia om förrän efteråt

Inför höstens budgetförhandlingar har det svenska försvarets framtid fått historiska proportioner Var och varannan debattör har dragit paralleller mellan dagens försvarspolitik och den som fördes under 1920-30-talet. Även om det är lockande bör man besinna sig.

Det finns trots allt en rad helt avgörande faktorer som skiljer förutsättningar för ett stortkrig i Europa idag och för 70 år sedan. För det första är genom EU en rad nyckelstater i Europa uppbundna till varandra och genom NATO garanteras de största delarna av Europas säkerhet gentemot den utpekade storskurken Ryssland. För det andra finns har inte Ryssland, trots sina Storryska idéer, de ideologiska motiv för ett storkrig som dåtidens Tyskland.

Men självklart finns det otäcka paralleller, inte minst i hur polariserad den svenska försvarsdebatten har blivit. En huvudanledning till att Sveriges allians- och neutralitetspolitik har varit så framgångsrik är att den har byggt på en blockövergripande överenskommelse. Att inga politiska poänger har varit värda att i frågasätta politikens mål. Idag är situationen annorlunda, inte minst eftersom den nuvarande neutralitetspolitiken har spelat ut sin roll. I detta nya läge krävs en ny bred överenskommelse om en politik som säkerställer fred i Europa och därmed i Sverige.

För är det något vi ska lära av historien, så är det inte att fatta beslut som skulle ha fattats då för att historien skulle ha blivit annorlunda, utan att fatta beslut som är rätt idag för att få en god framtid. För det är bara i framtiden som vi kommer att veta om vi fattade rätt beslut idag.

Labels: , ,

Tuesday, August 21, 2007

Ett initierat inlägg

En av bloggens läsare tipsar om en bra och initierad debattartikel skriven av Caroline Liberg och Thord Österberg från Uppsala Universitet. Artikeln var införd i måndagens UNT. Tack för tipset!

Labels: ,

Elit planerars inte fram

På dagens Brännpunkt i Svd går de tre rektorerna från lärosätena i Sydost i polemik med universitetskanslern Anders Flodström. Debattinlägget som kunde varit något starkare är ändå värt att ägna några rader, undertecknarna är välmeriterade och insatta i den svenska högskolans problematik.

De tar helt korrekt upp att det är fullkomligt orimligt att tro att vi kan skapa fem forskningsuniversitet i sverige med den spets som behövs för att nå den absoluta toppen på världens rankinglistor. Pengarna är inte en i närheten av att räcka till det. Titta på Harvard med 3 miljarder US dollar i intäkt per år. Titta på Penn State med sina 3.4 miljoner (rättelse: miljader inte miljoner - måste hålla rätt på alla nollor)dollar . Titta på Oxford med sina 600 miljoner pund. Titta på Uppsala med sina 4.2 miljader kronor. Uppsala slår Penn State. Penn State är inte ett Ivy leauge universitet. (Det är förvisso en sportsgrej så det är skit samma). Penn State slår trots detta de svenska universiteten i de flesta rankingarna.

För det första så är det inte en fråga om organisation. Det är en fråga om pengar och det har Anders Flodström missat helt i sitt inlägg. Att slå samman alla de universitet som fanns i Sverige innan de senaste 4 kom till skulle samla 75-80% av fakultetsanslagen och det skulle vara konkurrenskraftigt internationellt. Men det tror jag ingen vill försöka sälja. Lägg till de nyaste och få ihop 90 %.

Den som jagar stora landvinningar för forskningsfinansiering får dåligt utbyte om högskolorna brandskattas.

Vad är skillnaden då? De uppräknade universiteten har konkurrensfördelar i form av donationer, alumnisystem och inte minst i form av fast egendom. Alumnisystemen i kombination med skatteregler som uppmuntrar filantropi ger ett inflöde av fonder. Den fasta egendomen ger en bas att stå på, ett oberoende som är starkt och inte minst skapar det möjlihet att när lärosätet står inför vetenskapliga genombrott kraftsamla med ekonomisk bas i egendomarna.

Att flytta boxar i det svenska högskolelandskapet kommer inte vara nyckel tillframgång för den som vill skapa en stark forskningsnation.

Monday, August 20, 2007

Förstatligandet av skolan

På dagens Brännpunkt går två av moderaternas tyngsta kommunpolitiker i ett generalangrepp mot folkpartiet och skolminister Jan Björklund. Striden står om skolans huvudmannaskap och förstatligandet av skolan. Meningsskiljaktligheterna är inte nya och byggdes in i regeringen när Jan Björklund blev skolminister. Moderaterna är uppenbart oroliga över att frågan nu ska få ny aktualitet med Jan Björklund som blivande partiledare.

Frågan aktualiserades av folkpartiet under sommaren genom att ledamöterna i utbildningsutskottet skrev på
Brännpunkt. Artikeln var självklart en "testballong" som följdes upp av Björklund häromdagen. Moderaterna är säkert redo att sälja en del heliga kor i mot att skolans huvudmannaskap lämnas ifred, frågan är om folkpartiet sväljer betet. Det här är nog tänkt som folkpartiets stora profilfråga inför valet 2010, frågan är om folkpartiet vågar fortsätta att utmana moderaterna eller om partiet gör halt.

Modig? - igen...

Idag var det alltså dags igen, i samband med presentationen av Sigbrit Franke som utredare åt lärarutbildningen.

Den 15 maj skrev jag ett inlägg om Lars Leijonborgs användande av epitetet modig. Men det är klart att hon är modig. Det är inte alla professorer som ställer upp på att skriva en utredning vars slutresultat redan är presenterat av uppdragsgivarna i en simpel powerpoint-presentation. Även om detta försöktes slätas över under dagens presskonferens och pressmeddelande.

Skämt åsido, det fanns inte så många andra kandidater att välja på och det är modigt att anta ett uppdrag som är ungefär lika populärt som att utreda den svenska flyktingpolitiken. Det kommer inte att bli lätt att jämka ihop regeringens vilja med en förstenad utbildningssektor, två oense fackförbund och ett splittrat kommun- och landstingsförbund. Samtidigt som hon själv lyfte fram lärarutbildningens internationalisering som en annan viktig aspekt att titta närmare på.

Min första förhoppning är att Sigbrit Franke lägger ett förslag på en hållbar lärarutbildning som inte behöver förändras i grunden varje gång vi får ett politiskt paradigmskifte. En utbildning som är en akademisk utbildning men som har en naturlig koppling till studenternas kommande yrkesroller.

Min andra förhoppning är att politikerna är modiga nog att släppa taget om lärarutbildningen. En akademisk utbildnings kvalitet kan aldrig byggas upp om den ständigt utsätts för politiska ingrepp.

Labels: , , ,

Hösten är snart här

Nu börjar vi blogga igen...

Google
Bloggtoppen.se Reggad på Commo.se BlogRankers.com